HEEEEEJ!!!

Kände för ett tag sen att ...Nääää, jag hade verkligen inget läsvärt att komma med, så jag ger upp!!! Har ett par ggr tänkt att kika in..men nää, har stannat vid en tanke.

Jag har saknat mina "bloggkompisar" nått grymt, å kännt mej som en liten svikare...som bara POFF försvann...
Har inte vart ute på min egen sida eller någon annans heller för den delen sen mitt senaste inlägg!! Lite tyst å tomt faktiskt!!!

Tänk va mycket ett gäng (egentligen) okända människor kan betyda för en...
Och så kom denna dag...

Jag kikade in..undrade om jag fått nån kommentar...om någon saknat mej..(ego)..
Och där fanns det olästa kommentarer som gjorde mej alles varm i hjärtat!!

Imorse gick jag av efter tre nätters jobb...och när jag e trött så blir jag sådär blödigt känslig..ni vet då man kan gråta sej igenom ett avsnitt av vilken skitserie som helst...nästan så man kiknar å får torka snor & tårar hela tiden...
Sån blev jag när jag såg era kommentarer...tänk att dom överhuvudtaget har brytt sej om att kika in....när jag bara plötsligt försvann....*snörvel*
Va ni e söta!! :0)

Jag önskar å vill att lusten till att skriva kommer tebax...för jag tycker ju att det är kul..men skrivtorka är inget roligt dilemma!!! JÄKLIGT jobbigt om ni frågar mej!!!

Annars lunkar det på...jag har EN ENDASTE LITEN pyttenatt kvar innan semestern!!
Då ska jag flyta ut på en klipphäll (på hemlig plats) i solen å njuuuta!!

Puss på er...ni har vart saknade!
Kramen